tisdag 3 februari 2009

Fortsättning!

Minnet är ju kort så tiden fram till jul har jag inte mycket minne kvar av, förmodligen var det lite julhandlande, lite julständande, lite pyntande och jobb och pyssel. Dagen innan julafton var vi bjudna till kompisen med dotter tillsammans med en annan familj. Trevligt sätt att inleda julen när man känner att allt är klappat och klart. Julen med familjen firades hos systeryster. Jul är ändå härligt! Oavsett var man är. Man träffas och umgås, får god mat och annat godis, och har man varit snäll kanske till och med en julklapp eller två. Barnen skötte sig och hunden blev kompis med Måns. I år fick jag jättefina dekorationsklot av Clara. Tack, gumman! Av mamma fick jag bl a en Globalkniv. Underbar!

Nyår var trevlig, tyvärr blev Clara sjuk dagen innan - feber - så gästerna halverades (antalet alltså, inte med julklappskniven!). Efter det så gick vi alla igenom förkylningen, vi vill gärna vara demokratiska och jämlika på det sättet. Jag var sist ut så lagom till min come-back i slalombackarna bröt förkylningen ut. En olycka kommer sällan ensam!

Stefan och Clara lyckades alltså få med mig till Stöten och dessutom få på mig slalomutrustning. Vi lämnade in vovven hos mormor och hyrde en stuga från söndag till torsdag. Vi kom upp vid fyratiden på söndagen och det var nästan -25 °C när vi kom fram. Hjälp! Inte riktigt vad vi hade hoppats på. Vi åkte direkt och hyrde skidutrustning till mig, de andra hade ju med sig sin egen utrustning. Stugan var liten men helt OK för oss tre.

På morgonen var det tack och lov lite varmare och det var bara att sätta på sig slalompjäxorna och bita ihop. Första gången på slalomskivor sedan 1970-talet! Och då ska man det första man gör åka knapplift! För att komma upp till backarna! Gudars, jag som är livrädd för liftar och inte stått på skidor på årtionden. Men det gick, om än lite darrigt, bara med ett litet pip när liften drog igång.


Gud ske lov för skidlärare! De måste vara av en speciell ras. Vi hann med tre åk och på den korta tiden hann han konstatera att jag var en naturbegåvning (hans ord - och det har han säkert inte sagt till någon annan!). Det gick faktiskt jättebra, antagligen har man lite nytta av att ha åkt mycket skidor i sin ungdom. Kul var det också, även om jag blev aningen förbannad på mannen i mitt liv när han efter mina första tre åk tog mig direkt upp till en, för mig, hysteriskt brant och isig nedfart. Enligt mig borde den ha angetts som svart men Stefan hävdar att den bara var blå. Det höll på att bli slutet av min slalomkarriär för den här gången. Jag kom i alla fall ner, i en bit, och höll mig sedan till lite mer lagom backar. Det var riktigt roligt. Man upptäcker också att man har många muskler man inte använder till annat än detta. På det plågsamma sättet.

På det stora hela var det några härliga dagar och vi hade fantastiskt väder. Det kan nog hända att jag ställer mig på skidor igen!

1 kommentar:

Solbrud sa...

Var det "stugan" på bilden ni bodde i ;-???